Enligt arbetsmiljölagen är arbetsgivaren skyldig att förebygga ohälsa och skapa förutsättningar för en hållbar arbetssituation. Det gäller allt som påverkar medarbetarens förmåga att fungera på jobbet, som koncentration, energi, stresskänslighet, sömn och återhämtning. Hormonrelaterade besvär under mens, förklimakteriet och klimakteriet påverkar precis dessa områden, för en stor del av arbetskraften, under många år. Arbetsgivaransvaret gäller redan. Strukturen behöver komma ikapp.

 

ISO 45010 är en internationell standard under framtagning som ger vägledning kring hur mens och klimakteriet kan integreras i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Den ska publiceras under 2026 och rekommenderar specifikt att organisationer inför policy, ger chefer utbildning och stöd samt tillgängliggör kunskap för medarbetare. Det är en tydlig signal om vart förväntningarna är på väg och exakt den struktur vi redan har byggt.

Arbetsgivare som agerar nu har strukturen på plats innan det blir en självklarhet att ha den.

 

Hormonrelaterade besvär syns sällan i statistiken som just det. De döljer sig i sjukskrivningar, deltidsarbete, sänkt prestation och i att erfarna medarbetare lämnar under sina mest värdefulla yrkesår, utan att någon riktigt förstår varför. Chefer som saknar kunskap undviker frågorna. HR ser symptomet men inte orsaken. Det är en kostnad som är svår att mäta, men möjlig att förebygga.

 

Att arbeta proaktivt handlar inte om att flytta medicinska bedömningar till arbetsplatsen. Det handlar om att förebygga ohälsa genom kunskap, struktur och tydliga rutiner, samt att skapa förutsättningar för kvinnor att må bättre och fungera väl genom olika hormonella faser. Det stärker arbetsförmågan och bidrar till en mer hållbar arbetsmiljö.

 

Vill ni veta hur detta skulle se ut i er organisation?